Vårens bestyr
'
Vad ska man säga? det är så mycket som händer att jag inte vet var det börjar eller var det slutar. Eftersom det inte blivit mycket bilder sedan i aprill så får vi börja där.
Vi hadde precis glömt att vårarbetet börjat för flera månader sedan när vi tog hem 12 ton grus. ag kärrade ut 8 av dem första dagen sedan blev det några kärror då och då. på slutet lade jag duk under och Sofia körde gruset. det finns nog inget som tar så hårt på min rygg som att köra tunga skottkärror. skottkärror är otroligt bra redskap, men jag tror att de flesta är konstruerade för medmänniskan i Asien. Med mina 190 cm blir det påfrestande för ryggen.
Vi hadde såt gräset i mitten av mars och det tog god tid på sig. men i maj började det verkligen hända saker. Otroligt vilken skilnad det är på växtkraften under och utanför fiberduken.
När gruset var på platts kunde vi verkligen njuta av en "trädgård" tidigare var det mer som rabatter som bands saman av trampade lerstigar mitt i skogsgläntan.
Vårt körsbärsträd som vi planterat tidigare under våren blommade väldigt snällt trotts den ganska bryska flytten. vi fantiserade om nästa års blomning. Det är konstigt att det väldigt ofta är strävan som är njutningern, vist blir det fint när... tänk när ... blommar... när gräsen blivit stora kommer det bli jätte snyggt. o.s.v men bara man trivs med det så är det ju inget fel. att leva i det berömda nuet kanske inte utesluter framtidsplaner och längtan.
Vi byggde ett litet trä däck utanför vårt hus2 av gamla trallbrädor som legat i källaren under många år med tanke på hur snustorra brädorna var. olja och låt stå, sen håller de i många år till.
När vi planerat våra terasseringar var allt beroende av att det fanss sten i marken som skulle terraseras. undra vad vi skulle gjort om det inte fanns nån sten? Jag får väll hävda att vi under det tidigare året fått en ganska bra känsla för hur jordmånen ser ut här. En mycket välgrundad och rutinerad plan med stenmur altså.
Där terassen slutar i ett jätte fint blåbärsris anlade vi en lite pöl. det kommer bli jätte bra när vi får fart på vattnet och en fin näckros på vattenytan.
Av någon anledning faller jag och sofia väldigt ofta i moss"fällan" eller van man ska säga. vi älskar mossa och det fungerar väldigt bra att flytta.Ibland. förmodligen kommer mossan runt bäcken vara gräs nästa sommar. vi får se hur det går.
Vad ska man säga? det är så mycket som händer att jag inte vet var det börjar eller var det slutar. Eftersom det inte blivit mycket bilder sedan i aprill så får vi börja där.
Vi hadde precis glömt att vårarbetet börjat för flera månader sedan när vi tog hem 12 ton grus. ag kärrade ut 8 av dem första dagen sedan blev det några kärror då och då. på slutet lade jag duk under och Sofia körde gruset. det finns nog inget som tar så hårt på min rygg som att köra tunga skottkärror. skottkärror är otroligt bra redskap, men jag tror att de flesta är konstruerade för medmänniskan i Asien. Med mina 190 cm blir det påfrestande för ryggen.
Vi hadde såt gräset i mitten av mars och det tog god tid på sig. men i maj började det verkligen hända saker. Otroligt vilken skilnad det är på växtkraften under och utanför fiberduken.
När gruset var på platts kunde vi verkligen njuta av en "trädgård" tidigare var det mer som rabatter som bands saman av trampade lerstigar mitt i skogsgläntan.
Vårt körsbärsträd som vi planterat tidigare under våren blommade väldigt snällt trotts den ganska bryska flytten. vi fantiserade om nästa års blomning. Det är konstigt att det väldigt ofta är strävan som är njutningern, vist blir det fint när... tänk när ... blommar... när gräsen blivit stora kommer det bli jätte snyggt. o.s.v men bara man trivs med det så är det ju inget fel. att leva i det berömda nuet kanske inte utesluter framtidsplaner och längtan.
Vi byggde ett litet trä däck utanför vårt hus2 av gamla trallbrädor som legat i källaren under många år med tanke på hur snustorra brädorna var. olja och låt stå, sen håller de i många år till.
När vi planerat våra terasseringar var allt beroende av att det fanss sten i marken som skulle terraseras. undra vad vi skulle gjort om det inte fanns nån sten? Jag får väll hävda att vi under det tidigare året fått en ganska bra känsla för hur jordmånen ser ut här. En mycket välgrundad och rutinerad plan med stenmur altså.
Där terassen slutar i ett jätte fint blåbärsris anlade vi en lite pöl. det kommer bli jätte bra när vi får fart på vattnet och en fin näckros på vattenytan.
Av någon anledning faller jag och sofia väldigt ofta i moss"fällan" eller van man ska säga. vi älskar mossa och det fungerar väldigt bra att flytta.Ibland. förmodligen kommer mossan runt bäcken vara gräs nästa sommar. vi får se hur det går.
Kommentarer
Postat av: Helen
Vad trevligt att du kommit igång med bloggen igen, den är inspirerande att läsa.
Postat av: Anonym
Tjena, grattis på namnsdan i efterskott!!!
Trackback
